Hur Hoola Bandoola Band kom till
Mikael Wiehe berättar:
Jacques Werup [hade] dragit igång ett band som hette Spridda skurar. Där ingick Jacques Werup och Rolf Sersam, som komponerade och ackompanjerade Jacques i många år.
En kille som hette Bengt-Göran Bjernhov på bas, Peter Clemmedson från Moderations på gitarr, Björn Afzelius på sång, Per-Ove Kjellgren på trummor.
De ville jag skulle komma dit och leda repetitionerna för dom fick ingen ordning på det, och det är inte så jävla konstigt för Rolf Sersam hade alltid med sig en liten sliten läderportfölj och när det hade gått tio minuter så sa han ´nu öppnar jag filialen´, då öppnade han läderportföljen och så hade han olika spritsorter där.
[..] så det blev mest att sitta och snacka och dricka sprit och inte så mycket repat. När jag hade försökt leda repetitionerna två gånger gav jag upp.
Då gick jag och Björn [Afzelius] och Peter Clemmendson in i det angränsande rummet och sjöng Crosby, Stills & Nash-låtar, bland annat Suite Judy Blue Eyes, som var lång och komplicerad och som Peter och Affe kunde, och där jag kunde sjunga tredjestämman. Så var den saken klar.
Ur boken Livet är en fest sidan 72.
2 Comments:
Precis det där hörde jag Wiehe berätta om för några veckor sedan.
http://chadie.typepad.com/chadie/2005/10/personligt_fram.html
Han berättade om det under för en föreställning jag var på.
Kul att läsa om det här.
RS
http://chadie.typepad.com/chadie/
Då är det sant då. :)
Mikael Wiehe är stor.
Skicka en kommentar
<< Home