INTERVJU: Nina Rochelle

På väg hem går jag förbi en busshållplats. Två killar pratar. Jag hör hur den ena svarar "De är ju skitdåliga! Han är ju med..." Jag saktar in på stegen. Vill få bekräftat vad jag tror att han ska säga. Så hör jag det. "Martin."

Martin är Martin Svensson som tidigare gjort sig känd med låtar som (Du är så) yeah yeah, wow wow och Rymdraket. De som är så dåliga är Nina Rochelle. Jag undrar om han gett bandet en chans..

Men vi tar det från början.

Det arrangerades en liten gratisfestival i Lund i lördags, kallad AFB-festivalen. Festivalens dragplåster var Nina Rochelle och jag begav mig dit för en intervju.

MO=Micke Orgel
MS=Martin Svensson, sångare och gitarrist
PW=Per Wasberg, sångare och basist
(Johan Lundberg, lead singer och gitarrist och Pontus Frisk, trummor deltog också men det var Martin och Per som stod för det mesta av snacket.)

MO: Martin, varför byter man musikstil från gladpop till depprock?

MS: Jaaa... Jag har fått den frågan så många gånger och jag har inget vettigt svar på den frågan. (paus) Fast det är väl egentligen inte konstigare än att en som jobbat som bibliotekarie kan börja plugga juridik.

PW: Det kan ha att göra med att man är 17 år och så blir man 27, har gått igenom en skilsmässa och lever ett helt annat liv.

MS: För mig var det aldrig viktigt vad soloskivan skulle innehålla, det viktiga var att det blev en skiva så att man fick gjort nånting. Jag är hellre popstjärna och spelar inför 5000 tonårstjejer som tycker man är bra, än pizzabud i Farsta. Att det blev den typen av låtar som soloartist, gladpop på svenska, var väldigt mycket en slump och känslan av att nån ville ge ut det man gjorde på skiva gjorde att det andra blev helt betydelselöst. Det går att jämföra med vilken dokusåpa som helst.

MO: Du jämför din karriär med en dokusåpa?

MS: Självklart, det är väl det alla strävar efter? När du skriver så gör du det för att du vill att folk ska tycka att du är bra, att du ska bli sedd, få bekräftelse, få kärlek. Sen spelar man med de kort man har och jag hade musiken.

MO: Nina Rochelle så. Ni åkte till Spanien där ni började skriva anteckningar om det som hände och sades, något som senare ledde fram till texterna till låtarna på debutalbumet Om Sverige vill ha det så. Var detta ett medvetet drag? Fanns albumet i era tankar när ni åkte ner?

PW: Det var jag och Martin som var där. Nej, album fanns inte i tankarna, vi bara skrev ner allt det sjuka som hände i en anteckningsbok som vi råkade ha med oss. Sedan tidigare hade Johan (Lundgren, lead singer MO. anm.) och jag börjat skriva musik och eftersom Martin är en gemensam kompis så kom han med i bandet. Namnet Nina Rochelle hade Martin kladdat ner på boken.

MO: Till andra skivan Mörkertal så bytte ni ut Markus Mustonen som ni lånat in från Kent att spela trummor, till Pontus Frisk.

PW: Vi ville ha en permanent sättning så vi tvingade Pontus att spela trummor för han är inte trummis egentligen men vi ville ha med honom i bandet.

MS: Pontus är ett musikaliskt geni. Han satt i två veckor och spelade trummor och spelade bättre än de flesta trummisar i motsvarande band som jag har hört. Att spela musik är en ursäkt för att umgås också och då vill man ju ha med nån som man vill umgås med.

MO: Vad är det annars för skillnad mellan första och andra albumet som ni ser det?

MS: Den är mer splittrad än debuten. Vi tycker nog själva mindre om Mörkertal än vad vi gör om våra två andra skivor.

PW: Det finns två-tre låtar jag tycker är bra på Mörkertal.

MS: Första skivan var en rejäl urladdning, det var mycket som hände just då, och sen tredje skivan känns mer välskriven både musikaliskt och textmässigt.

MO: Ni valde att själva producera senaste skivan, Måndagsfolket.

PW: Ja, det var lite av just den anledningen, att Mörkertal inte blev riktigt som vi hade tänkt oss.

MS: Mörkertal är inte en skiva vi ångrar men det känns som om vi frångått de idéer vi hade från våra första demos. Att producera själva var ett sätt att ta oss tillbaka dit.

MO: Vilka låtar är era personliga favoriter från senaste skivan Måndagsfolket?

ALLA: Globens skorstenar.

MO: Kan man räkna med den som nästa singel?

PW: Förmodligen. Det lutar åt det.

MO: Jämförelsen med Kent går ju inte att undvika. Vad har Nina Rochelle och Kent för förhållande? Är de en inspirationskälla eller står de i vägen för er?

MS: Jag tycker det är två underliga alternativ att välja på. De står i en helt annan division. Men okej, jag förstår varför folk jämför. Det är samma sak som när de jämför t.ex Lars Winnerbäck och Ulf Lundell men jag tycker det är obefogat. Det är två helt skilda saker. Jag säger inte att det ena är bättre eller sämre, bara olika.

MO: Recensenterna verkar inte gilla er och ni jämförs ofta med just Kent och Thåström som beskrivs som mycket bättre. Hur tacklar man det?

MS: Recensenterna har väl samma identitetssökande som när jag var 17-18 år och man ville berätta vem man är. Jag kan inte ta recensenter riktigt på allvar.

PW: Och så är det är skillnad i Norge och Finland t.ex, där har vi fått bra recensioner.

MO: Å andra sidan har ni ganska mycket fans. Blir kontakten med dessa viktigare när inte recensenterna gillar er?

MS: Nej, så tänker inte jag. Det är ju skitkul att prata med folk som gillar vår musik oavsett vem det är.

MO: I en intervju i TV4 i samband med släppet av debutalbumet Om Sverige vill ha det så så ska du, Martin, ha sagt att musik inte är så jävla roligt.

MS: Har jag sagt något så klokt!? Otroligt! Jag trodde bara jag sagt dumma saker men det var ju verkligen smart sagt!

MO: Men tidigare sa du att du valde popstjärnelivet före att bli pizzabagare..

MS: Det är klart att jag lyssnar på musik och så, men jag kan inte säga att jag tycker det är roligt att t.ex skriva låtar. Det är nödvändigt, men inte roligt.

MO: Håller ni andra med om att musik inte är roligt?

PW: Jag tror det var jag som sa det där... (skratt)

MO: I samma intervju ska ni också ha sagt att ni inte är särskilt politiskt medvetna vilket jag tycker verkar konstigt med tanke på era politiska texter.

PW: Vi är inte partipolitiskt medvetna. Men visst är våra texter politiska så det där var nog en riktig groda. Det är ju ett av skälen att hålla på med musik; att man har någonting att säga.

MS: Det är en av drivkrafterna med Nina Rochelle.

MO: Ni har säkert fått frågan "Hur kändes det att höra en av era låtar på radion första gången?" men numera kan man ju höra sin musik på andra sätt. Har ni hört någon av era låtar som ringsignal på någons mobil?

MS: Nej. Jag vet att åtminstone Måndagsfolket finns som ringsignal men jag har aldrig hört den.

MO: Vad tycker ni om att era låtar blir ringsignaler?

MS: (skratt) Ja, vad ska man tycka om det?

PW: Hedrande! (skratt)

MS: Ja, det är ju smickrande.

MO: Hur ser ni på fildelning?

MS: Det går inte att moralisera över det, det är ju som när man var liten och någon sa till en att man inte fick kopiera över en kompis CD-skiva på kassett. Det är framförallt inte vår uppgift som artister att göra det.

PW: Det borde skivbolagen ha tänkt på för länge sedan.

MS: Man kan ju inte säga till någon att han är dum för att han laddar ner. Det är väl snarare hela hanteringen av upphovsrätten som på något sätt gått förlorad.

MO: Ni laddar inte ner själva?

MS: Jag gör inte det för jag vet inte hur det funkar. Jag säger inte att jag inte hade gjort det om jag hade kunnat.

MO: Vad tycker ni om era svenska kollegor? Lars Winnerbäck t.ex?

MS: Jag tycker alla är skitbra! Alla som gör en platta är bra. Det är egentligen inte så intressant om något är bra eller dåligt, det viktiga är att folk gör något!

MO: Staffan Hellstrand är en annan av era kollegor, som ni dessutom har sammarbetat med. Vem skulle ni vilka sammarbeta med på nästa skiva?

PW: Mats Ronander skulle kunna få spela munspel.

MO: Vem skulle ni vilja höra Sommarprata?

PW: George Clinton!
(MO tror här först att GC är en korsning av George W Bush och Bill Clinton, men sedan minns jag vagt att jag hört namnet i ett annat sammanhang.)

MO: Vilka vinner fotbolls-VM?

MS: Fråga Per.

PW: Jag måste vara så tråkig att jag säger Brasilien.

MO: Är du bandets stora sportnörd?

PW: Ja, jag gillar all sport! Jag och Johan brukar snacka sport.

MO: Vem skulle ni vilja tilldela Nobels Fredspris?

PW: Inte Madonna.

MS: Vem som helst utom Madonna, hon gör mindre än vad hon hade kunnat. Det gäller väldigt många förresten.

MO: Till sist, framtiden. Hur ser den ut för Nina Rochelle? Vad händer i sommar?

MS: Det blir nog lite festivaler (vi är det bandet som alla ringer till i sista stund när alla andra tackat nej) och eftersom plattan släpptes så pass sent (26 april, MO anm.) så det blir nog lite klubbspelningar i höst också. Antagligen även i Norge, Finland och Danmark.

MO: Slutligen, ni har inte funderat på att lägga in dragspel i era låtar?

MS: Nej, men nu när du säger det...

Någon timme senare ser jag deras spelning. Killen vid busshållplatsen som inte gillade Nina Rochelle för att den där Martin är med i gruppen gjorde det uppenbarligen inte.

Jag tycker det börjar bli dags för alla inskränkta recensenter och musikintresserade där ute att ge bandet en chans. Nina Rochelle är faktiskt bra, även i jämförelse med Kent och Thåström. Om man nu måste jämföra..

Andra bloggar om: Musik, intervju, Nina Rochelle